Hem igen

Den sjätte januari var det så slutligen dags att bege sig hem mot Hamburg igen. Allt var väldigt välplanerat, jag skulle ta Grön Express 7.05, vara inne vid Nordstan 7.13 och ha 27 minuter på mig att gå de 100 metrarna till tåget. Redan klockan 7 var jag nere vid hållplatsen, och såg att det var 10 minuter kvar tills bussen skulle komma. Nåväl, 22 minuter att gå 100 meter på är ju ändå rätt överkomligt. Minutrarna tickade ner, lite långsammare än brukligt.. För att sedan ticka upp igen. klockan 07.12 var det fortfarande 10 minuter tills bussen skulle komma, nu började paniken komma lite (det var ju söndag (fast måndag), så bussarna gick var 30:e minut istället för var femte). Jag ringde Taxi Göteborg i varje fall, och de hade en taxi i området, så jag fick gå till Stigs center, för de behövde en adress, vilket jag inte kunde någon till busshållplatsen. Chauffören hade tydligen sett mig på väg till hållplatsen tidigare när han gled runt, det var inte så många körningar sådär på trettondagsmorgon direkt. Trafiken var också obefintlig, så det tog sex minuter in till centralen, vilket i slutändan innebar att jag hade 15 minuter på mig att gå ca 30 meter, så det löste sig bra ändå!

Väl på tåget fick jag en danska bredvid mig som frågade om jag visste ifall det var vagn 12, vilket jag svarade att jag antog, då platsnumrena stämde. Trevligt att få prata lite interskandinaviska sådär, som lite uppvärmning inför Tyskland.

Tyvärr var det lite snålt på Öresundståget och endast kaffe ingick, ingen frukost.. I vilket fall hade jag ett väldigt flyt i Köpenhamn, då ICE-tåget mot Hamburg fått en spårändring så att det stod precis bredvid Öresundståget som jag kom in med, skönt med lite flyt så efter hur dagen hade börjat!

ICE-tåget från Köpenhamn till Hamburg, kortet är taget på färjan Rødby-Puttgarden strax för anläggning i Tyskland.

ICE-tåget från Köpenhamn till Hamburg, kortet är taget på färjan Rødby-Puttgarden strax för anläggning i Tyskland.

Då jag tyckte det lät som att tåget hade förbränningsmotorer började jag läsa på lite, och mycket riktigt är det tåg av typen ICE-VT (InterCity Express VerbrennungsTriebwagen) som kör DB:s sträckor till Danmark. Maxhastigheten för dessa är 200 km/h, vilket är betydligt snabbare än Y1 (130 km/h) och Itino (140 km/h) som trafikerar Kinnekullebanan, och det är ju faktiskt så snabbt som de snabbaste tågen i Sverige får köra, men jämfört med de vanliga elektriska ICE-tågen som maxar 330 km/h (eg. 320 km/h i reguljärtrafik), så är det ju betydlig långsammare. I vilket fall var det ett otroligt bekvämt tåg, och man märker att tyskarna kan det där med mekanik! I första klass var det dessutom 2 + 1 säte i bredd, så jag fick ett eget säte utan granne.

När jag väl steg av tåget på Hamburgs centralstation fick jag en väldigt stark känsla av att komma hem, mer än jag någonsin känt i Göteborg faktiskt.. Antagligen har det väl att göra med att jag under mina drygt två veckor i Sverige faktiskt aldrig hade något eget hem, utan alltid var hos min familj eller hos mina vänner.

Väl hemma väntade till min förvåning en tom lägenhet, då Fatih tydligen fortfarande var ute och reste med sitt Interrailkort, han kom ungefär vid midnatt se’n. Jag bestämde tid med min programmeringsgrupp för att träffas dagen efter och gick att handla lite mat, annars hände inte så mycket utöver att jag packade upp allt och gjorde ordning på rummet, samt läste ut boken jag hade påbörjat. Gräspojken var det för övrigt, den kan jag rekommendera om någon söker en lättsam och lättläst bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s