Köln

Nu har jag alltså tillbringat två dagar i Köln och farit vidare till Frankfurt am Main. Jag började gårdagen med att fara in till centrum och besiktiga domen. Jag köpte en kombibiljett, som inkluderade både skattkammaren och utsiktstornet. Skattkammaren var inte helt olik den i Stockholm, om än lite mindre ståtlig och innehållandes högre andel religiöst kopplade föremål.

Utkikstornet var desto mäktigare med själva utsiktsplattformen på 98 meters höjd över marken. Det tog sin lilla tid att klättra ända upp dit, men man såg riktigt långt därifrån!

Utsikt över Rhen och Köln från domens utsiktstorn.

Utsikt över Rhen och Köln från domens utsiktstorn.

Utsikt över den stora järnvägsbron (6-spårig) i direkt anslutning till Hauptbahnhof.

Utsikt över den stora järnvägsbron (6-spårig) i direkt anslutning till Hauptbahnhof.

Efteråt tog jag en liten promenad längs Rhen i väntan på att det skulle bli lunchtid, det var otroligt fint, speciellt i sommarvärmen som hade vågat sig fram såhär redan i mars. Bland annat såg jag den här fantasifullt namngivna båten:

Rhen Fantasi, kul namngivning!

Rhen Fantasi, kul namngivning!

Därefter gick jag upp i gamla sta’n, som jag läst skulle vara väldigt fin, och det var lite åt samma håll som gamla sta’n i Stockholm, men förstås återuppbyggt efter kriget, och utan de där supersmala gränderna. Till slut tog hungern över och jag gick in på en restaurang som såg bra ut.

Rumpsteak med pommes och Kölsch.

Rumpsteak med pommes och Kölsch.

Där serverades det rumpsteak med pommes frites, och i och med att jag var i Köln fanns det förstås inget annat val än att dricka Kölsch (typiskt Kölnsk ölsort, precis som Altbier i Düsseldorf) till maten.

Stärkt av energiintaget fortsatte jag vandringen genom Kölns gamla stad och stötte på ett ölmuseum…

Ölmuséet i Köln

Ölmuséet i Köln

…trodde jag. När jag gick in och frågade fick jag förklaringen att de bara kallade sig Ölmuséet för att de hade många ölsorter (om än långt färre än t.ex. Ölrepubliken i Göteborg). Nåväl, när jag ändå var därinne var det väl lika bra att testa något, det blev någon rökig form av ale, som jag tyvärr glömt namnet på, men den var riktigt god i varje fall. Jag kan rekommendera ett besök här, trots att namnet ger sken av att stället är något annat än vad det är.

Efter att ha sett det mesta av gamla sta’n följde jag älvkanten vidare ända bort till chokladmuséet, det skulle dock stänga snart, så jag besökte bara museumsshopen och köpte ett par chokladkakor och en chokladöl. Chokladölen var faktiskt riktigt god, så den var en positiv överraskning då jag förväntat mig att den inte skulle vara någon direkt höjdare!

Jag tog en spårvagn över bron närmst muséet och gick längs Rhens andra sida tillbaka till centralstationen, slutligen korsade jag den stora järnvägsbron som jag fotat tidigare från ovan, den var otroligt hänglåsangripen!

Massa hänglås på järnvägsbro i Köln.

Massa hänglås på järnvägsbro i Köln.

Det här kortet är taget på den bortre sidan från centralstationen sett, här satt hänglåsen relativ glest. På andra sidan satt det lås på lås på lås på sina ställen..

Dag två i Köln började jag med att försöka hitta en alternativ väg till chokladmuséet genom att gå i ungefär rätt riktning igenom stadsdelar som jag inte sett innan, det gick relativt bra får jag väl säga, det tog sin tid, men jag nådde Rhens strand inte så långt ifrån muséet ändå!

Lindtmuséet var riktigt besöksvärt faktiskt, det innehöll information om choklad och kakao ur de flesta tänkbara synvinklar, och matchande föremål därtill. Till exempel fanns det en svensk hundrakronorssedel vid den delen som handlade om Carl von Linné. I ena kanten hade de en liten chokladfabrik som man fick gå igenom och se dels maskinerna som var i drift, samt äldre maskiner utmed väggarna som inte var i drift. En våning ovanför det kunde man beställa sin egen chokladkaka med den choklad och de ingredienser man ville, något jag givetvis passade på att göra.

Efteråt gick jag in mot centrum längs Rhens centrala strand, där såg jag en båt med reklam för det lokala energibolaget…

Båt med reklam för Rhein Energie

Båt med reklam för Rhein Energie

…som givetvis hette Rhen energi..

Innan tåget skulle gå vidare mot Frankfurt passade jag på att äta på en pizzeria/glasseria som jag sett tidigare.

Pizza och Kölsch!

Pizza och Kölsch!

Pizzan var riktigt god.

När det väl var dags att åka vidare var tåget lite sent, sedan kunde det inte köra sin vanliga väg, då något hade hänt där, men, eftersom vi var i Tyskland där det finns ett välutbyggt järnvägsnät kunde vi helt enkelt åka på andra sidan Rhen mot vad tåget brukar göra, med enda komplikation att de som skulle till Bonn fick kliva av i stadsdelen Beuel och ta S-Bahn in till centrum om de skulle dit. Sådant kan man sakna i Sverige ibland när ett fel får alla tåg på sträckan att bli försenade timvis istället för minutvis som här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s