Bulgarien

Så var det slutligen dags för den länge planerade Bulgarienresan. Det började förra fredagen med att jag och Vesko åkte iväg till Berlin med ett morgontåg, vi såg oss om lite, bland annat gick vi längs Karl Marx-allé, en stor paradväg från gamla Östberlin. När det var dags för lunch besökte vi återigen Mustafas Gemüsekebab, som levererade även den här gången! Åker ni till Berlin, så ta tunnelbanan till Mehringdamm, gå upp ur utgången mot Rathaus, så ligger det precis där!

När eftermiddagen kom var det dags att åka ut till flygplatsen för att flyga till Sofia. Själva flygresan gick bra, och man fick, vatten, macka och dricka. En sak var dock underlig, jag har aldrig förut sett flygpersonal med så långt till ett leende som ombordpersonalen på det här flygplanet, för många är det ju ett drömjobb att få vara flygvärd/-inna. Tydligen är bulgarer generellt pessimister och tycker inte om att le, fick jag lära mig under veckan. Dock med många undantag i huvudstaden, som tur var, annars hade jag väl flugit hem med en smärre depression…

Väl framme i Sofia blev vi emottagna av Veskos föräldrar som körde oss till hotellet där jag skulle bo, det låg bara ett kvarter från deras lägenhet, så Vesko och jag gick hem till dem därifrån se’n, för att bli bjudna på kvällsmat. Det började med en quinoasallad med diverse ostar och kött av påläggstyp samt sillrullar med oliver i mitten, vilket jag trodde var själva kvällsmaten, men det visade sig vara endast förrätten! Som tur var hade vi ju inte ätit sedan middag, utöver mackan på planet. Som mellanrätt var det banitsa, en slags fårostfyllt bröd som är en bulgarisk specialitet. Till huvudrätt var det fläskkotlett med vitlöksstekt potatis, ostfyllda, ostöverbakade champinjonhuvuden och vanliga champinjoner. Till maten dracks det vin, öl, cola, vatten och olika sorters rakia (en bulgarisk starksprit). Till efterrätt blev det glass och kaffe. Alltihop var gott, till och med väldigt gott, men jag funderade allvarligt på om min magsäck skulle hålla till morgonen därpå. Det gjorde den i vilket fall, som tur var :)!

Dagen därpå mötte Vesko upp mig utanför hotellet och vi gick till bussen som tog oss in till centrum, där skulle vi nämligen gå på en guidad tur! Vi (mest jag av oss två, men tänker gruppen som helhet) fick lära oss om diverse byggnader inne i Sofia och om Bulgariens historia. Turen slutade vid Sofias katedral.

Katedralen i Sofia

Katedralen i Sofia

Efter guideturen fortsatte vi med Veskos utökade guidetur av resten av Sofia, med oss fick vi två britter som gått turen med oss innan. Vi fick se väldigt många intressanta saker och äta mer typisk bulgarisk mat, kebapche (tänk okryddad, lite längre ćevapčići). Vi fick också lära oss en av de vanligaste samlingsplatserna i Sofia, nämligen ”Prästen”.

Popa, prästen på bulgariska.

Popa, prästen på bulgariska.

Det är alltså en staty som står i ett triangulärt hörn i en stor korsning, och därmed är lätt att hitta varandra vid, samt vet alla vad det är för något.

Till kvällen var det dags för en pubrunda, vi fick med oss den ena av britterna också, samt var en av Veskos kompisar, Mitko, med. Det var nog den intressantaste pubrunda jag varit på, den började med så kallat ”sofa party”, alltså, vi fick varsin öl och stod samlade i den park där det hela började. Tanken med soffan är alltså en parkbänk, om än vi var för många för att bänkplatserna skulle räcka åt alla där, men det är tydligen en typisk bulgarisk företeelse att köpa öl och sitta på en parkbänk att dricka den. Det fortsatte med en bar som hette Apartment, och var en stor lägenhet med olika rum, för att beställa dricka eller fika gick man förstås till köket. Jag har aldrig sett något liknande innan, men det var väldigt hemtrevligt, och tydligen hade den här lägenheten bland annat varit en ambassad tidigare. Nästa ställe var en bar som tidigare varit för ett slutet sällskap på 300 konstnärer av olika slag, som alla haft varsin nyckel till dörren, numera var det öppet för alla, men det låg på en bakgård och kändes kanske fortfarande inte till av så många.. Därefter följde en mer vanlig bar nere i en källare, och avslutningsvis togs vi till ett disko. Efteråt tog vi en taxi hem i och med att Sofia inte har någon kollektivtrafik nattetid, vilket gick på 5 leva totalt för oss tre, alltså ca 25 kr, eller vad en enkelbiljett med Västtrafik kostar ungefär…

På söndagen åkte jag och Vesko ut till nationalhistoriska muséet där det fanns massa gamla rustningar, verktyg, information om utgrävningar och Bulgariens historia, det var intressant. Därefter åkte vi in till Sofia igen och begav oss till konstmuséet, de hade tillfälligt utställningen från Rodinmuséet i Frankrike där, i och med att det höll på att renoveras, så vi kunde bland annat beskåda Tänkaren!

Tänkaren och jag på Sofias konstmuseum.

Tänkaren och jag på Sofias konstmuseum.

Efteråt fortsatte vi gå runt lite i Sofia, och jag fick se ännu några delar av staden. Kvällen spenderade Vesko med familjen och jag passade på att nyttja hotellets gym och bastu! Jag hittade även en trevlig överraskning, som jag inte sett på många år, i den intilligande mataffären:

Pepsi Twist, antagligen världens godaste dricka!

Pepsi Twist, antagligen världens godaste dricka!

På måndagen åkte vi ut till Rilaklostret och besiktigade det, det var ett vackert byggnadskomplex, men det kändes lite väl pråligt och kommersialiserat inne i själva kyrkan, som jag kanske egentligen hade för korta shorts för, men ingen sa’ något åtminstone (hur skulle jag kunna veta att de ortodoxa var lika konservativa som katolikerna och muslimerna?).

Själva kyrkan inne på Rilaklostret.

Själva kyrkan inne på Rilaklostret.

Det bästa med besöket därute var nog maten på den intilligande restaurangen, vi åt båda komagssoppa, även detta en bulgarisk specialitet, som man själv fick krydda med inlagd vitlök och någon form av paprika/peppar, som jag nog tog ett par skedar för mycket av, men jag åt upp det mesta (tills jag insåg att jag skulle behöva köpa en dricka till om jag fortsatte). Eftersom jag var rätt hungrig beställde jag även kebapche med strips och ost, även strips och ost är något man brukar äta i Bulgarien.

Vesko på restaurangen, den beskrivna maten syns också.

Vesko på restaurangen, den beskrivna maten syns också.

Även denna kväll blev det lite träning och bastu på hotellet, men även packning, i och med att vi skulle åka till Istanbul dagen efter!

På tisdagsmorgonen körde Veskos pappa oss till busstationen, där vi klev på bussen till Istanbul en nätt resa på ca 60 mil. I och med denna fick jag också mina två första stämplar i mitt nya pass, för in- och utresa i och ur Turkiet.

Väl framme tog vi tunnelbanan till vårt hotell och checkade in, därefter gav vi oss iväg för att se på sevärdheter, vi började med att besiktiga Blå moskén och Hagia Sofia utifrån.

Här står jag framför Blå moskén vid Sultanahmet.

Här står jag framför Blå moskén vid Sultanahmet.

Hagia Sofia, före detta kyrka och moské, numera museum.

Hagia Sofia, före detta kyrka och moské, numera museum.

Därefter åt vi lite god kebab innan vi tog oss ner mot hamnen, där gick vi omkring och kollade på utsikten. Efteråt tog vi oss upp till Sultanahmet igen och såg hur Blå moskén och Hagia Sofia såg ut när det var lite mörkare ute. Därefter bar det av hem till hotellet för att sova!

Efter att ha fyllt magarna med hotellfrukost begav vi oss återigen till Sultanahmet, men den här gången för att besiktiga de två byggnaderna från insidan. Blå moskén var riktigt mysig att gå i, man måste ju ta av sig skorna och bära dem med sig i en påse, och det var skönt att gå omkring barfota på heltäckningsmattan därinne.

När vi ställt oss i kön till Hagia Sofia kom det fram en 90-årig gubbe till oss och sa’ att han kunde guida oss därinne och ta oss förbi kön för 25 lire vardera, i och med att kön såg ut att ta sisådär en halvtimme och en audioguide kostade 20 lire var det ett ganska enkelt val. Enligt egen utsago hade han guidat där i 70 år, och han kunde verkligen stället utan och innan, det var riktigt häftigt att ha en så erfaren guide!

Efter guideturen därinne begav vi oss till Taksimtorget och gick längs med den stora shoppinggatan därifrån, även här blev det lite kebab till middag, samt såg vi det svenska generalkonsulatet, enligt texten på väggen den första egendom utanför Sveriges gränser ägd av svenska staten.

När vi var nöjda med den gatan begav vi oss mot den asiatiska sidan av staden, ditfärden gjorde vi med metrobussarna som går över Bosporusbron, de har eget busskörfält och går var 30:e sekund, och vi gled ju förbi, den i jämförelse nästan stillstående, biltrafiken. Väl över i Asien gick vi runt lite i gamla sta’n och käkade en kebabrulle nere vid hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Europa.

Jag har alltså bara åkt till Asien med buss och endast från Asien med båt!

Vi fyndade lite souvenirer innan vi begav oss hem till hotellet för att sova.

Den sista förmiddagen i Turkiet spenderade vi genom att gå på den stora bazaaren, det blev inga inköp, men det var intressant att gå där och känna in atmosfären. Vi var på någon liknande marknad i Spanien för sådär 10 år sedan med familjen vill jag minnas.

När vi var färdiga där checkade vi ut från hotellet och åkte tunnelbanan till busstationen för att ta bussen tillbaka till Sofia.

På fredagen åkte vi till Bulgariens före detta huvudstad, Veliko Turnovo (förra som i före Osmanska riket, d.v.s. typ 700 år sedan). Det var en betydligt vackrare stad än Sofia, men också betydligt mindre, småstäder är ju ofta vackrare än storstäder. Vi besiktigade ruinerna av det gamla slottet och åt middag innan vi for vidare mot Gabrovo där vårt hotell låg.

Panorama över slottsruinerna.

Panorama över slottsruinerna.

I Gabrovo såg människorna generellt extremt oglada ut, tydligen var det en stad där framtidsutsikterna var ungefär lika stora som demokratin i Nordkorea.. De hade tydligen ett riktigt bra gymnasium och ett bra universitet, men därefter var det ingen idé att tänka sig att bo kvar, för det fanns inga jobb där tydligen.

Dagen efter började med att vi åkte till en närliggande by med gamla hus och små affärer som sålde ”hemgjorda” grejer, den var känd för sitt sandkaffe, som vi förstås provade.

Menyn på kafét vi fikade på.

Menyn på kafét vi fikade på.

Som ni ser är menyn skriven med kyrilliska bokstäver, vilket Bulgarien är det enda landet i EU som använder, så det vart ju bara att lära sig det för att kunna läsa vad som stod på skyltar med mera.

Åter i Sofia gick vi och åt kvällsmat med Mitko på en bulgarisk/italiensk restaurang, vilket var trevligt och gott. Jag bodde också på ett annat hotell nu än i början av vistelsen, som låg uppe på en höjd, så jag lyckades ta ett bra panorama över Sofia:

Panorama över Sofia

Panorama över Sofia

Så kom till slut avresedagen, och jag och Vesko påbörjade den med att gå i ett stort shoppingcenter. Jag köpte en skjorta och två flaskor rakia (införselgränsen från Bulgarien till Tyskland är en liter starksprit, då Bulgarien inte är med i Schengen). Därefter var vi hembjudna på middag till Veskos föräldrar igen. Nu hade jag lärt mig hur det fungerade, sallad -> förrätt -> huvudrätt -> efterrätt. Även denna gång var det riktigt gott, det bästa tycker jag nog är de olika bulgariska ostarna egentligen, men allt var gott.

När vi ätit klart och klockan tickat in en bit på eftermiddagen skjutsade de ut oss till flygplatsen igen och med viss försening, p.g.a. sent ankommande plan, kom vi iväg till Berlin. Där bar det av med tåget igen hemåt Hamburg, och nu är det sista lovet för hela min utbytesvistelse över, nu är det bara studier och tentor kvar!

München

Efter att ha varit hemma i sådär tre och en halv dag var det dags att ta tåget ner till München för att träffa Jessica, som varit där på en mässa hela veckan. När vi väl träffats käkade vi lunch på någon italiensk restaurang innan vi åkte ut till hotellet för att checka in. Därefter åkte vi in till sta’n och började se oss om i centrum. Vi satte oss på ett fik precis utanför rådhuset och såg på klockspelet, vilket var tämligen oimponerande i jämförelse med det i Prag..

Vi besökte även en Biergarten i anslutning till en marknad, innan vi gick till en restaurang som Jessica visste var bra.

Det fanns bara ett stort bord ledigt, så där blev vi placerade, och efter ett tag fick vi sällskap av två studenter från Dortmund som varit på samma mässa som Jessica, fast bara sista dagen, i samband med ett projekt de gjorde i skolan. Det blev en lång kväll på restaurangen helt enkelt, innan vi gav oss iväg med tunnelbanan åt olika håll.

Dagen efter påbörjade vi med att åka mot engelska trädgården, fast på vägen såg vi en second hand-affär, så vi klev av spårvagnen på nästa hållplats och Jessica storfyndade!

Efter ytterligare spårvagnsåkande och frågande om vägen kom vi till sist fram till engelska trädgården. Vi kom precis till den kanten där den stora Biergarten befann sig, så vi påbörjade vår vistelse där med varsinn kopp kaffe.

Vi fortsatte gå genom parken, som var enorm. Det fanns en liten damm där man kunde hyra trampbåtar, så det passade vi på att göra!

Ute och trampar i Engelska trädgården.

Ute och trampar i Engelska trädgården.

När vi var nöjda lyckades vi ta oss in mot sta’n igen, efter ytterligare frågande efter vägen. Vi utforskade mer av centrum och kollade på traditionell bayersk klädsel. Det blev inget sådant i vilket fall..

På kvällen var det förstås Eurovisionsfinalen som gällde, och för första gången kunde jag rösta på Sverige, i och med att jag har tyskt nummer! Inte för att det hjälpte men…

På söndagsmorgonen skulle Jessica flyga hem tidigt, men jag hade ju kommit på att Nemeth gör ett utbyesår i München och hört av mig till honom innan, så söndagen tillbringade jag med honom.

Vi började på BMW-muséet, som han ännu inte hade besökt, och fortsatte därefter med olympiastadion, som låg precis bredvid.

Nemeth försöker hitta tankmätaren på en Rolls-Royce, efter att vi upptäckt att BMW inte följer Pontus tankmätar-tanklocksstandard..

Nemeth försöker hitta tankmätaren på en Rolls-Royce, efter att vi upptäckt att BMW inte följer Pontus tankmätar-tanklocksstandard..

För tillfället finns även en Rolls-Royceutställning på muséet, så det var riktigt häftigt att se alltihop.

Efteråt åkte vi in mot universitetets huvudcampus och åt kebabrulle på en restaurang som Nemeth var stammis på. Killen bakom disken hävdade att jag var lik någon skådespelare som han inte kom på namnet på, men det skulle säkert mamma kunnat säga om hon varit med…

Därefter fick jag se hur universitetet såg ut, och vi drack kaffe på nå’t arkitektkafé med takterass och utsikt över hela centrala München.

Slutligen åkte vi ut på Frühlingsfest, vilket är som Oktoberfest fast på våren, och något mindre sett till besöksantal. Där gjorde vi en spännande upptäckt!

Top-Spin!

Top-Spin!

Det verkar som att Top-Spin målades om och skickades till München efter att den togs bort från Liseberg!

Till kvällen var det dags för mig att åka hem mot Hamburg igen, dessvärre med ett byte, men det gick bra, tågen var i tid och gick till/från samma spår.

Såhär kan man lyxa till det om man lyckas få en egen kupé på tåget!

Såhär kan man lyxa till det om man lyckas få en egen kupé på tåget!

En liten tripp åt sydöst

När jag kommit tillbaka förra måndagen var det bara att packa om, jag skulle nämligen möta upp Vesko, Otso, Cristina och Javier i Wien tisdag eftermiddag. De hade påbörjat sin s.k. Eurotrip i Prag, tillsammans med Nela, men eftersom jag jobbade under helgen fick jag ju beta av Prag redan i mars.

Jag kom fram först och checkade in på vandrarhemmet, för att sedan gå tillbaka till stationen och möta upp övriga. Givetvis regnade det när jag kom fram, men tog slut medan jag lämnade packningen på hotellet..

På kvällen gav vi oss ut och utforskade sta’n, jag lyckades faktiskt beställa en kebabpizza också.. Jag har ju aldrig sett det utanför Sverige, men vi åt kvällsmat på en restaurang som hade både kebab och pizza, så jag frågade om jag kunde få en pizza med dönerkött och sås på, varpå mannen bakom kassan svarar ”ah, du menar en kebabpizza!”, vilket inte fanns på menyn. Vi såg oss om inne i centrum en stund, tills vi var för trötta och begav oss åter till vandrarhemmet.

Stephansdomen nattetid!

Stephansdomen nattetid!

Wien hade ingen så kallad ”free city walking tour”, d.v.s. en guidetur som är dricksbaserad, men Vesko hade kollat upp hur man tog sig runt till de olika sevärdheterna, så vi följde honom helt enkelt!

Vi såg oss om i de centralare delarna av Wien, gick på marknad och åt Wienerschnitzel. Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för att det var dags att besöka Hotell Sacher för att äta äkta orginalsachertårta!

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Med priserna där kunde man tro att vi var i Stockholm, men å andra sidan, om man såg på hur fint det såg ut att vara inne på själva hotellet, så hade motsvarande där säkert kostat 2-3 gånger mer ändå..

På torsdagen begav vi oss ut till slottet Schönbrunn och såg oss om i slottsträdgården, som var riktigt fin i det extremsoliga vädret. Vi gick även in bland de avgiftspliktiga labyrinterna, vilket var roligare än väntat faktiskt!

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Lite senare på eftermiddagen var det dags för oss att ta första maj-tåget till Budapest!

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Komfortmässigt var RailJet-tåget bland det bästa jag åkt i, om än det ”bara” har en maxhastighet på 230 km/h, att jämföra med de tyska ICE som får köra i 320 km/h.

I Budapest var vårt vandrarhem överbokat, så de första två nätterna fick vi sova på tältsängar i vad som verkade vara någon form av föredetta lektionssal. I gengäld behövde vi bara betala halva priset för vistelsen, så det var väl något av en vinst i slutändan.

Vår provisoriska sovsal.

Vår provisoriska sovsal.

Efter att till slut ha fått vårt rum gav vi oss ut för att se oss om, vi kollade vad som fanns i närområdet, och åkte för att se parlamentsbyggnaden över Donau.

Ungerska parlamentets hemvist

Ungerska parlamentets hemvist

Som ni ser är det riktigt vackert när det är mörkt, med alla lampor. Det är även vackert i ljust väder, men ännu bättre när det är mörkt!

På fredagen gick vi en guidad tur och träffade Javiers kompis Andrea, som var utbytesstudent i Budapest. Vi hittade också väldigt god glass!

Heinekenglass, riktigt gott!

Heinekenglass, riktigt gott!

Det är alltså ölglass, en något överraskande smak, men riktigt gott var det.

På kvällen gick vi på en pubrunda som var riktigt bra, och priserna var fantastiska, 250 forinter kostade en halvliter öl på det första stället vi gick till, alltså ca 7 kr.

På vägen hem snubblade Vesko och skrapade upp knäet, men som tur var har jag ju alltid desinfektionsservetter och första förband med i packningen, så det var bara att lägga om såret när vi kom tillbaka till vandrarhemmet.

Lördagen tillbringade jag, Otso och Cristina till största del på Széchenyi termalbad, Europas största termalbadskomplex. Det var riktigt gött, och det fanns massa spännande bassänger och badstugor, om än ingen vanlig där man får slänga på vattnet själv. Vesko såg sig om på sta’n under tiden och Javier jobbade på sitt exjobb.

Efteråt mötte vi upp Vesko och besökte hjältarnas torg innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet.

Hjältarnas torg i Budapest.

Hjältarnas torg i Budapest.

På söndagen gick vi en guidad tur i parlamentet och åt god mat innan det var dags att ta nattåget till Berlin.

I Berlin såg vi oss om lite och åkte att besöka Mustafas Gemüsekebab, vilket enligt utsago ska ha Berlins bästa kebab. Det kan mycket väl vara sant, om än de bara har vegetarisk och kycklingkebab, så är den riktigt god!

Till slut var det i varje fall dags att ta bussen hem till Hamburg, och det var skönt att komma hem efter att ha varit ute så länge!

En helg i Halmstad

Nu i helgen var det dags för mig att åka upp till Halmstad för att jobba. Oväntat nog, så läste jag in missade föreläsningar på tåget, kände mig riktigt duktig där ett tag.

Helgen bestod i både repetition och nyinlärning, och en morgon träffade jag på både Knutsson och Joelsson i matsalen, tydligen läste Joelsson också till flygtekniker, i samma kull som Knutsson, och FMTS hade tydligen stängt sin matsal på helgen.

Det var kul att träffa alla kompisar på plutonen igen, även om det var en lång resväg, och bökigt med att få veta vart jag skulle kvällen innan.

Terminens första besök

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg kom alltså Nina på besök förra lördagen. Lördag kväll fram till 3 på natten var det ”Die lange Nacht der Museen”, alltså muséernas långa natt, vilket innebar att man kunde köpa ett inträde för att gå på muséer hela kvällen, samt hela söndagen. Vilket vi förstås gjorde! Därefter åkte vi hem och lastade av packningen och åt kvällsmat. Sedan åkte vi in till sta’n igen för att börja nyttja våra museumsbiljetter, på kvällen besökte vi Rickmer Rickmers, ett museumsskepp vid Landungsbrücken. Sedan var vi så trötta att vi åkte hem för att sova.

Tyvärr lyckades Nina bli snorförkyld redan första kvällen, så vi har fått ta det lugnt hela veckan. På onsdagen fick jag också förkylningen.

På söndagen besökte vi medicinhistoriska muséet, som var riktigt intressant, samt arbetsmuséet. Vi hann in att kika i foajén till Internationella maritima muséet, men därefter var klockan såpass mycket att muséerna stängde.

Under veckan hann vi se alla viktiga sevärdheter i sta’n och gå på flera bra restauranger. Eftersom vi var sjuka och inte kunde hålla så högt tempo blev det tyvärr ingen tid över för att se oss om utanför Hamburg, men vi hade roligt ändå.

På onsdagskvällen bar det av till DOMen, eftersom det är familjedag på onsdagar så är allt lite billigare då.

Nina på DOMen.

Nina på DOMen.

På fredagen gick vi till Rathaus Panorama för lite god tysk mat!

Nina har precis fått in en bakpotatis och en stor köttbit!

Nina har precis fått in en bakpotatis och en stor köttbit!

Vi hann egentligen se oss om både i Hamburg och Harburg, så totalt sett var det en lyckad vecka. Vi hann testa både tyska och turkiska specialiteter, och Nina fick till och med uppleva en föreläsning på TUHH :).

Imorse var det dock tyvärr dags för Nina att åka hem igen.

Under själva dagen idag var jag och Nela i stadsparken och njöt av vädret.

Dresden

Så kom jag slutligen till Dresden, den sista tyska staden på min resa. Efter att ha checkat in på hotellet gick jag till en restaurang som jag sett på vägen dit, de skulle ha sushi. Dock såg sushin inte så god ut när jag kom dit, så det fick bli kycklingspett med ris och jordnötssås istället.

Kyckling och ris i Dresden

Kyckling och ris i Dresden

Jag hade ju hört innan att det skulle vara lite billigare i öst, och den här måltiden (som var större än den ser ut, tallriken är stor!) gick på ca 40 kr, så det verkade vara sant.

Efter att ha fyllt på med ny energi gick jag igenom staden på en upptäckarrunda, och Dresden var väl lite av en motsats till Frankfurt, alltså en otroligt vacker och mysig stad.

En kyrka i centrala Dresden, med en staty av Martin Luther framför.

En kyrka i centrala Dresden, med en staty av Martin Luther framför.

Precis som Hamburg ligger Dresden längs med Elbe, om än vid gränsen mot Tjeckien och inte vid havsdelen.

Gyllene staty

Gyllene staty

På andra sidan älven hittade jag den här gyllene statyn. Tyvärr blev det inte så många jättebra foton, då jag kom fram relativt sent till Dresden och bilderna därmed förstördes av motljus eller att det helt enkelt var för mörkt i många fall. Hur som helst så kännetecknades staden av vackra gågator och ståtliga byggnadsverk, samt en lång sandstrand längs Elbe.

Ett sista okej foto blev det dock:

Japanska palatset i Dresden

Japanska palatset i Dresden

Det japanska palatset, tyvärr kunde jag inte kolla på vad som fanns därinne, men utanför fanns en vacker trädgård som vätte mot Elbe till.

Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde bytt ut Hannover eller Frankfurt mot en extra dag i Dresden.

Frankfurt am Main

Då har jag tillbringat en heldag i Frankfurt am Main, även känt som Bankfurt eller Mainhattan i och med stadens många banker och skyskrapor. Till att börja med tog jag mig ut till ”gamla sta’n”, vilket egentligen bara är en fabricerad stadsdel som ska se ut som en gammal stad, men det har de förvisso lyckats rätt bra med.

Stort torg i gamla staden i Frankfurt am Main

Stort torg i gamla staden i Frankfurt am Main

Jag såg ett kyrktorn som såg intressant ut och begav mig i den riktningen:

Spännande kyrktorn och husbygge.

Spännande kyrktorn och husbygge.

Som man ser på bilden konstrueras alltså nya hus som ska se ut som gamla..

Väl framme såg jag att även denna kyrka hade ett utsiktstorn, betydligt lägre än det i Köln, så det kändes ju som att det inte skulle vara några problem att bestiga det…

Bredvid dörren till tornet

Bredvid dörren till tornet

…därför möts jag självklart av budskapet ”Beträd på egen risk” när jag köpt biljetten och ska gå in i tornet. Fast det fanns nog ingen direkt fara där utöver det vanliga att det gör ont om man skulle ramla i en trappa eller så..

Utsikt mot centrum

Utsikt mot centrum

Jag tog en del bilder däruppe, men de blev inte så bra eftersom det var lite disigt, men den här mot centrum till, med skyskrapor i bakgrunden var ändå helt okej.

Efter att ha klättrat ner igen tog jag en guidad båttur på Main, den var intressant, men fotona härifrån blev inte heller speciellt fantastiska.

Efter båtturen gick jag runt i olika delar av staden och gick längs båda sidor av Main, och det såg gött ut att ligga i gräset och sola.

Hur som helst så tröttnade jag efter ett tag, då staden kändes ganska själlös och tråkig, och tänkte att jag skulle åka ut till hotellet igen för att äta och ta ett bad. Det finns helt enkelt inte så mycket att se och uppleva om man besöker Frankfurt själv, är man flera kan man ju picknicka längs Main eller så. Hursomhelst gick jag förbi europeiska centralbanken på väg tillbaka till centralstationen.

Eurosymbolen utanför europeiska centralbanken

Eurosymbolen utanför europeiska centralbanken

Sedan åkte jag helt enkelt ut till hotellet och åt och badade!

Köln

Nu har jag alltså tillbringat två dagar i Köln och farit vidare till Frankfurt am Main. Jag började gårdagen med att fara in till centrum och besiktiga domen. Jag köpte en kombibiljett, som inkluderade både skattkammaren och utsiktstornet. Skattkammaren var inte helt olik den i Stockholm, om än lite mindre ståtlig och innehållandes högre andel religiöst kopplade föremål.

Utkikstornet var desto mäktigare med själva utsiktsplattformen på 98 meters höjd över marken. Det tog sin lilla tid att klättra ända upp dit, men man såg riktigt långt därifrån!

Utsikt över Rhen och Köln från domens utsiktstorn.

Utsikt över Rhen och Köln från domens utsiktstorn.

Utsikt över den stora järnvägsbron (6-spårig) i direkt anslutning till Hauptbahnhof.

Utsikt över den stora järnvägsbron (6-spårig) i direkt anslutning till Hauptbahnhof.

Efteråt tog jag en liten promenad längs Rhen i väntan på att det skulle bli lunchtid, det var otroligt fint, speciellt i sommarvärmen som hade vågat sig fram såhär redan i mars. Bland annat såg jag den här fantasifullt namngivna båten:

Rhen Fantasi, kul namngivning!

Rhen Fantasi, kul namngivning!

Därefter gick jag upp i gamla sta’n, som jag läst skulle vara väldigt fin, och det var lite åt samma håll som gamla sta’n i Stockholm, men förstås återuppbyggt efter kriget, och utan de där supersmala gränderna. Till slut tog hungern över och jag gick in på en restaurang som såg bra ut.

Rumpsteak med pommes och Kölsch.

Rumpsteak med pommes och Kölsch.

Där serverades det rumpsteak med pommes frites, och i och med att jag var i Köln fanns det förstås inget annat val än att dricka Kölsch (typiskt Kölnsk ölsort, precis som Altbier i Düsseldorf) till maten.

Stärkt av energiintaget fortsatte jag vandringen genom Kölns gamla stad och stötte på ett ölmuseum…

Ölmuséet i Köln

Ölmuséet i Köln

…trodde jag. När jag gick in och frågade fick jag förklaringen att de bara kallade sig Ölmuséet för att de hade många ölsorter (om än långt färre än t.ex. Ölrepubliken i Göteborg). Nåväl, när jag ändå var därinne var det väl lika bra att testa något, det blev någon rökig form av ale, som jag tyvärr glömt namnet på, men den var riktigt god i varje fall. Jag kan rekommendera ett besök här, trots att namnet ger sken av att stället är något annat än vad det är.

Efter att ha sett det mesta av gamla sta’n följde jag älvkanten vidare ända bort till chokladmuséet, det skulle dock stänga snart, så jag besökte bara museumsshopen och köpte ett par chokladkakor och en chokladöl. Chokladölen var faktiskt riktigt god, så den var en positiv överraskning då jag förväntat mig att den inte skulle vara någon direkt höjdare!

Jag tog en spårvagn över bron närmst muséet och gick längs Rhens andra sida tillbaka till centralstationen, slutligen korsade jag den stora järnvägsbron som jag fotat tidigare från ovan, den var otroligt hänglåsangripen!

Massa hänglås på järnvägsbro i Köln.

Massa hänglås på järnvägsbro i Köln.

Det här kortet är taget på den bortre sidan från centralstationen sett, här satt hänglåsen relativ glest. På andra sidan satt det lås på lås på lås på sina ställen..

Dag två i Köln började jag med att försöka hitta en alternativ väg till chokladmuséet genom att gå i ungefär rätt riktning igenom stadsdelar som jag inte sett innan, det gick relativt bra får jag väl säga, det tog sin tid, men jag nådde Rhens strand inte så långt ifrån muséet ändå!

Lindtmuséet var riktigt besöksvärt faktiskt, det innehöll information om choklad och kakao ur de flesta tänkbara synvinklar, och matchande föremål därtill. Till exempel fanns det en svensk hundrakronorssedel vid den delen som handlade om Carl von Linné. I ena kanten hade de en liten chokladfabrik som man fick gå igenom och se dels maskinerna som var i drift, samt äldre maskiner utmed väggarna som inte var i drift. En våning ovanför det kunde man beställa sin egen chokladkaka med den choklad och de ingredienser man ville, något jag givetvis passade på att göra.

Efteråt gick jag in mot centrum längs Rhens centrala strand, där såg jag en båt med reklam för det lokala energibolaget…

Båt med reklam för Rhein Energie

Båt med reklam för Rhein Energie

…som givetvis hette Rhen energi..

Innan tåget skulle gå vidare mot Frankfurt passade jag på att äta på en pizzeria/glasseria som jag sett tidigare.

Pizza och Kölsch!

Pizza och Kölsch!

Pizzan var riktigt god.

När det väl var dags att åka vidare var tåget lite sent, sedan kunde det inte köra sin vanliga väg, då något hade hänt där, men, eftersom vi var i Tyskland där det finns ett välutbyggt järnvägsnät kunde vi helt enkelt åka på andra sidan Rhen mot vad tåget brukar göra, med enda komplikation att de som skulle till Bonn fick kliva av i stadsdelen Beuel och ta S-Bahn in till centrum om de skulle dit. Sådant kan man sakna i Sverige ibland när ett fel får alla tåg på sträckan att bli försenade timvis istället för minutvis som här.

Düsseldorf

Imorse vaknade jag alltså upp i Düsseldorf, en vacker stad längs Rhen. Eftersom hotellet hade en glashiss kunde jag ta en fin bild ut därifrån, då jag bodde på översta våningen.

Utsikt från hotellet.

Utsikt från hotellet.

Efter frukosten gav jag mig ut för att se sta’n, inne i centrum flöt ett mindre vattendrag (relativt Rhen).

En å/älv i centrala Düsseldorf.

En å/älv i centrala Düsseldorf.

Själva staden var väldigt vacker, och jag hittade en stor torgmarknad med diverse stånd, de flesta säljandes någon typ av livsmedel, antingen för direkt eller senare förtäring. Efter att ha sett de mer centrala delarna begav jag mig ner mot Rhen och hamnen.

En fin bro över Elbe!

En fin bro över Rhen!

Efter att ha gått fram och tillbaka en bit längs Rhen fick jag erbjudande om en ”all-inclusive”-tur på Rhen för typ 9€, vilket ju lät som ett riktigt kap! Dessutom kunde jag gå på båten direkt efter biljettköp (en halvtimma före avgång) och börja bli serverad, helt klart den prisvärdaste flodturen jag gjort än så länge! Själva turen gick uppför Rhen in i den så kallade Mediahamnen, där bland annat TV-tornet och en hel del mediaföretag låg belägna. Därefter gick båten tillbaka nedåt och visade lite bostadsområden.

Efter flodturen kändes det som att det var dags att äta, och jag bestämde mig för att restaurang Schwan som jag sett när jag gått genom gamla staden tidigare verkade bra. Jag hörde att de tre tyskorna vid bordet bredvid pratade om Uppsala universitet, så jag frågade om någon av dem studerat där, det hade de inte, men de diskuterade att göra ett utbyte i Sverige. Jag blev inbjuden att sitta vid deras bord istället, så fortsatte vi diskussionen. En av dem, som hette Lisa, hade varit i Sverige, men de andra två, som hette Diana och Joanna hade inte det. De läste på universitetet i Paderborn, men brukade åka till Düsseldorf på fina dagar, bara för att det var en fin stad. Under middagen fick jag veta att jag redan sett alla sevärdheter som Düsseldorf hade att bjuda.

Lisa hade en lista över Tysklands tre vackraste städer, i inbördes ordning:
1. Hamburg
2. Düsseldorf
3. München

De tyckte alltså att jag gjorde ett bra val som sökte Hamburg istället för Potsdam utanför Berlin i första hand.

Framåt slutet på eftermiddagen var det dags för den 23 minuter långa tågresan till Köln, den här gången i ett InterCity-tåg med den lägsta standard jag varit med om, plaststolar! Ganska långt ifrån de IC-tåg som har ICE-inredning. I vilket fall fick jag till en bild på Düsseldorfs centralstation:

Düsseldorf centralstation.

Düsseldorf centralstation.

Väl framme i Köln tog jag S-Bahn ut till hotellet och gick tidigt till sängs då jag var rätt trött.

Hannover

Så var det äntligen dags för min resa runt genom Tyskland, samt till Prag. Den började imorse med InterCity-tåget från Harburg till Hannover.

Hannover Centralstation

Hannover Centralstation

Här ser vi centralstationen i Hannover, därifrån gick jag längs huvudgatan genom centrum och bestämde mig sedan för att gå ut att kolla på universitetet som jag hört skulle vara beläget i ett gammalt slott!

Konstverk på vägen ut till tekniska universitetet i Hannover

Konstverk på vägen ut till tekniska universitetet i Hannover

På vägen såg jag diverse olika konstverk, bland annat det här, som jag tycker var det häftigaste av dem.

Flanellskjorta var helt klart fel klädval en solig dag med 20⁰C i skuggan...

Flanellskjorta var helt klart fel klädval en solig dag med 20⁰C i skuggan…

Vad ska man säga, den tionde mars i Hannover var som en bra svensk sommardag, det hade jag inte riktigt räknat med när jag låste in min väska på stationen på morgonen, så det blev till att gå med uppkavlade ärmar och jackan över armen hela dagen..

Tekniska universitetet i Hannover befinner sig i ett gammalt slott

Tekniska universitetet i Hannover befinner sig i ett gammalt slott

Strax före tolv var jag ute vid universitetet, och det såg riktigt häftigt ut, gick runt lite på området och kikade innan jag började gå in mot centrum igen för att hitta någonstans att äta middag.

Köttbullar i nå'n slags gryta med sallad, bröd och dip, ca 35 kr, helt ok!

Köttbullar i nå’n slags gryta med sallad, bröd och dip, ca 35 kr, helt ok!

På Gustav Adolf-Straße hittade jag Dönersultanen som serverade köttbullar som dagens rätt, riktigt prisvärt och gott :)!

En kul grej i Hannover är att det ofta finns en förklarande text till hur gatorna fått sina namn!

En kul grej i Hannover är att det ofta finns en förklarande text till hur gatorna fått sina namn!

En grej som jag upptäckte tidigt på dagen och som jag senare tyckte var värt att dokumentera, var att det ofta fanns en påhängsskylt på gatuskyltarna som förklarade varifrån gatan fått sitt namn.

Utsikt över Hannover från dess rådhus.

Utsikt över Hannover från dess rådhus.

På eftermiddagen kollade jag in lite mer centrala sevärdheter, bland annat den taklösa kyrkan och rådhuset. Rådhuset hade en utställning med hur Hannover sett växt och sett ut genom åren samt ett utkikstorn med utsikt över staden.

Någon hade gjort ett litet konstverk i en spricka i väggen till en stentrappa vid en å.

Någon hade gjort ett litet konstverk i en spricka i väggen till en stentrappa vid en å.

Framåt eftermiddagen/kvällen gick jag längs en å och hittade det här lilla konstverket i väggen bredvid en stentrappa bredvid ån.

Lite kvällsmat i väntan på tåget mot Düsseldorf!

Lite kvällsmat i väntan på tåget mot Düsseldorf!

När det var ett par timmar kvar tills tåget mot Düsseldorf skulle avgå fick det vara dags för lite kvällsmat.

Slutligen var det dags för tåget och incheckning på hotellet i Düsseldorf, dag ett avklarad!