Bulgarien

Så var det slutligen dags för den länge planerade Bulgarienresan. Det började förra fredagen med att jag och Vesko åkte iväg till Berlin med ett morgontåg, vi såg oss om lite, bland annat gick vi längs Karl Marx-allé, en stor paradväg från gamla Östberlin. När det var dags för lunch besökte vi återigen Mustafas Gemüsekebab, som levererade även den här gången! Åker ni till Berlin, så ta tunnelbanan till Mehringdamm, gå upp ur utgången mot Rathaus, så ligger det precis där!

När eftermiddagen kom var det dags att åka ut till flygplatsen för att flyga till Sofia. Själva flygresan gick bra, och man fick, vatten, macka och dricka. En sak var dock underlig, jag har aldrig förut sett flygpersonal med så långt till ett leende som ombordpersonalen på det här flygplanet, för många är det ju ett drömjobb att få vara flygvärd/-inna. Tydligen är bulgarer generellt pessimister och tycker inte om att le, fick jag lära mig under veckan. Dock med många undantag i huvudstaden, som tur var, annars hade jag väl flugit hem med en smärre depression…

Väl framme i Sofia blev vi emottagna av Veskos föräldrar som körde oss till hotellet där jag skulle bo, det låg bara ett kvarter från deras lägenhet, så Vesko och jag gick hem till dem därifrån se’n, för att bli bjudna på kvällsmat. Det började med en quinoasallad med diverse ostar och kött av påläggstyp samt sillrullar med oliver i mitten, vilket jag trodde var själva kvällsmaten, men det visade sig vara endast förrätten! Som tur var hade vi ju inte ätit sedan middag, utöver mackan på planet. Som mellanrätt var det banitsa, en slags fårostfyllt bröd som är en bulgarisk specialitet. Till huvudrätt var det fläskkotlett med vitlöksstekt potatis, ostfyllda, ostöverbakade champinjonhuvuden och vanliga champinjoner. Till maten dracks det vin, öl, cola, vatten och olika sorters rakia (en bulgarisk starksprit). Till efterrätt blev det glass och kaffe. Alltihop var gott, till och med väldigt gott, men jag funderade allvarligt på om min magsäck skulle hålla till morgonen därpå. Det gjorde den i vilket fall, som tur var :)!

Dagen därpå mötte Vesko upp mig utanför hotellet och vi gick till bussen som tog oss in till centrum, där skulle vi nämligen gå på en guidad tur! Vi (mest jag av oss två, men tänker gruppen som helhet) fick lära oss om diverse byggnader inne i Sofia och om Bulgariens historia. Turen slutade vid Sofias katedral.

Katedralen i Sofia

Katedralen i Sofia

Efter guideturen fortsatte vi med Veskos utökade guidetur av resten av Sofia, med oss fick vi två britter som gått turen med oss innan. Vi fick se väldigt många intressanta saker och äta mer typisk bulgarisk mat, kebapche (tänk okryddad, lite längre ćevapčići). Vi fick också lära oss en av de vanligaste samlingsplatserna i Sofia, nämligen ”Prästen”.

Popa, prästen på bulgariska.

Popa, prästen på bulgariska.

Det är alltså en staty som står i ett triangulärt hörn i en stor korsning, och därmed är lätt att hitta varandra vid, samt vet alla vad det är för något.

Till kvällen var det dags för en pubrunda, vi fick med oss den ena av britterna också, samt var en av Veskos kompisar, Mitko, med. Det var nog den intressantaste pubrunda jag varit på, den började med så kallat ”sofa party”, alltså, vi fick varsin öl och stod samlade i den park där det hela började. Tanken med soffan är alltså en parkbänk, om än vi var för många för att bänkplatserna skulle räcka åt alla där, men det är tydligen en typisk bulgarisk företeelse att köpa öl och sitta på en parkbänk att dricka den. Det fortsatte med en bar som hette Apartment, och var en stor lägenhet med olika rum, för att beställa dricka eller fika gick man förstås till köket. Jag har aldrig sett något liknande innan, men det var väldigt hemtrevligt, och tydligen hade den här lägenheten bland annat varit en ambassad tidigare. Nästa ställe var en bar som tidigare varit för ett slutet sällskap på 300 konstnärer av olika slag, som alla haft varsin nyckel till dörren, numera var det öppet för alla, men det låg på en bakgård och kändes kanske fortfarande inte till av så många.. Därefter följde en mer vanlig bar nere i en källare, och avslutningsvis togs vi till ett disko. Efteråt tog vi en taxi hem i och med att Sofia inte har någon kollektivtrafik nattetid, vilket gick på 5 leva totalt för oss tre, alltså ca 25 kr, eller vad en enkelbiljett med Västtrafik kostar ungefär…

På söndagen åkte jag och Vesko ut till nationalhistoriska muséet där det fanns massa gamla rustningar, verktyg, information om utgrävningar och Bulgariens historia, det var intressant. Därefter åkte vi in till Sofia igen och begav oss till konstmuséet, de hade tillfälligt utställningen från Rodinmuséet i Frankrike där, i och med att det höll på att renoveras, så vi kunde bland annat beskåda Tänkaren!

Tänkaren och jag på Sofias konstmuseum.

Tänkaren och jag på Sofias konstmuseum.

Efteråt fortsatte vi gå runt lite i Sofia, och jag fick se ännu några delar av staden. Kvällen spenderade Vesko med familjen och jag passade på att nyttja hotellets gym och bastu! Jag hittade även en trevlig överraskning, som jag inte sett på många år, i den intilligande mataffären:

Pepsi Twist, antagligen världens godaste dricka!

Pepsi Twist, antagligen världens godaste dricka!

På måndagen åkte vi ut till Rilaklostret och besiktigade det, det var ett vackert byggnadskomplex, men det kändes lite väl pråligt och kommersialiserat inne i själva kyrkan, som jag kanske egentligen hade för korta shorts för, men ingen sa’ något åtminstone (hur skulle jag kunna veta att de ortodoxa var lika konservativa som katolikerna och muslimerna?).

Själva kyrkan inne på Rilaklostret.

Själva kyrkan inne på Rilaklostret.

Det bästa med besöket därute var nog maten på den intilligande restaurangen, vi åt båda komagssoppa, även detta en bulgarisk specialitet, som man själv fick krydda med inlagd vitlök och någon form av paprika/peppar, som jag nog tog ett par skedar för mycket av, men jag åt upp det mesta (tills jag insåg att jag skulle behöva köpa en dricka till om jag fortsatte). Eftersom jag var rätt hungrig beställde jag även kebapche med strips och ost, även strips och ost är något man brukar äta i Bulgarien.

Vesko på restaurangen, den beskrivna maten syns också.

Vesko på restaurangen, den beskrivna maten syns också.

Även denna kväll blev det lite träning och bastu på hotellet, men även packning, i och med att vi skulle åka till Istanbul dagen efter!

På tisdagsmorgonen körde Veskos pappa oss till busstationen, där vi klev på bussen till Istanbul en nätt resa på ca 60 mil. I och med denna fick jag också mina två första stämplar i mitt nya pass, för in- och utresa i och ur Turkiet.

Väl framme tog vi tunnelbanan till vårt hotell och checkade in, därefter gav vi oss iväg för att se på sevärdheter, vi började med att besiktiga Blå moskén och Hagia Sofia utifrån.

Här står jag framför Blå moskén vid Sultanahmet.

Här står jag framför Blå moskén vid Sultanahmet.

Hagia Sofia, före detta kyrka och moské, numera museum.

Hagia Sofia, före detta kyrka och moské, numera museum.

Därefter åt vi lite god kebab innan vi tog oss ner mot hamnen, där gick vi omkring och kollade på utsikten. Efteråt tog vi oss upp till Sultanahmet igen och såg hur Blå moskén och Hagia Sofia såg ut när det var lite mörkare ute. Därefter bar det av hem till hotellet för att sova!

Efter att ha fyllt magarna med hotellfrukost begav vi oss återigen till Sultanahmet, men den här gången för att besiktiga de två byggnaderna från insidan. Blå moskén var riktigt mysig att gå i, man måste ju ta av sig skorna och bära dem med sig i en påse, och det var skönt att gå omkring barfota på heltäckningsmattan därinne.

När vi ställt oss i kön till Hagia Sofia kom det fram en 90-årig gubbe till oss och sa’ att han kunde guida oss därinne och ta oss förbi kön för 25 lire vardera, i och med att kön såg ut att ta sisådär en halvtimme och en audioguide kostade 20 lire var det ett ganska enkelt val. Enligt egen utsago hade han guidat där i 70 år, och han kunde verkligen stället utan och innan, det var riktigt häftigt att ha en så erfaren guide!

Efter guideturen därinne begav vi oss till Taksimtorget och gick längs med den stora shoppinggatan därifrån, även här blev det lite kebab till middag, samt såg vi det svenska generalkonsulatet, enligt texten på väggen den första egendom utanför Sveriges gränser ägd av svenska staten.

När vi var nöjda med den gatan begav vi oss mot den asiatiska sidan av staden, ditfärden gjorde vi med metrobussarna som går över Bosporusbron, de har eget busskörfält och går var 30:e sekund, och vi gled ju förbi, den i jämförelse nästan stillstående, biltrafiken. Väl över i Asien gick vi runt lite i gamla sta’n och käkade en kebabrulle nere vid hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Europa.

Jag har alltså bara åkt till Asien med buss och endast från Asien med båt!

Vi fyndade lite souvenirer innan vi begav oss hem till hotellet för att sova.

Den sista förmiddagen i Turkiet spenderade vi genom att gå på den stora bazaaren, det blev inga inköp, men det var intressant att gå där och känna in atmosfären. Vi var på någon liknande marknad i Spanien för sådär 10 år sedan med familjen vill jag minnas.

När vi var färdiga där checkade vi ut från hotellet och åkte tunnelbanan till busstationen för att ta bussen tillbaka till Sofia.

På fredagen åkte vi till Bulgariens före detta huvudstad, Veliko Turnovo (förra som i före Osmanska riket, d.v.s. typ 700 år sedan). Det var en betydligt vackrare stad än Sofia, men också betydligt mindre, småstäder är ju ofta vackrare än storstäder. Vi besiktigade ruinerna av det gamla slottet och åt middag innan vi for vidare mot Gabrovo där vårt hotell låg.

Panorama över slottsruinerna.

Panorama över slottsruinerna.

I Gabrovo såg människorna generellt extremt oglada ut, tydligen var det en stad där framtidsutsikterna var ungefär lika stora som demokratin i Nordkorea.. De hade tydligen ett riktigt bra gymnasium och ett bra universitet, men därefter var det ingen idé att tänka sig att bo kvar, för det fanns inga jobb där tydligen.

Dagen efter började med att vi åkte till en närliggande by med gamla hus och små affärer som sålde ”hemgjorda” grejer, den var känd för sitt sandkaffe, som vi förstås provade.

Menyn på kafét vi fikade på.

Menyn på kafét vi fikade på.

Som ni ser är menyn skriven med kyrilliska bokstäver, vilket Bulgarien är det enda landet i EU som använder, så det vart ju bara att lära sig det för att kunna läsa vad som stod på skyltar med mera.

Åter i Sofia gick vi och åt kvällsmat med Mitko på en bulgarisk/italiensk restaurang, vilket var trevligt och gott. Jag bodde också på ett annat hotell nu än i början av vistelsen, som låg uppe på en höjd, så jag lyckades ta ett bra panorama över Sofia:

Panorama över Sofia

Panorama över Sofia

Så kom till slut avresedagen, och jag och Vesko påbörjade den med att gå i ett stort shoppingcenter. Jag köpte en skjorta och två flaskor rakia (införselgränsen från Bulgarien till Tyskland är en liter starksprit, då Bulgarien inte är med i Schengen). Därefter var vi hembjudna på middag till Veskos föräldrar igen. Nu hade jag lärt mig hur det fungerade, sallad -> förrätt -> huvudrätt -> efterrätt. Även denna gång var det riktigt gott, det bästa tycker jag nog är de olika bulgariska ostarna egentligen, men allt var gott.

När vi ätit klart och klockan tickat in en bit på eftermiddagen skjutsade de ut oss till flygplatsen igen och med viss försening, p.g.a. sent ankommande plan, kom vi iväg till Berlin. Där bar det av med tåget igen hemåt Hamburg, och nu är det sista lovet för hela min utbytesvistelse över, nu är det bara studier och tentor kvar!

En liten tripp åt sydöst

När jag kommit tillbaka förra måndagen var det bara att packa om, jag skulle nämligen möta upp Vesko, Otso, Cristina och Javier i Wien tisdag eftermiddag. De hade påbörjat sin s.k. Eurotrip i Prag, tillsammans med Nela, men eftersom jag jobbade under helgen fick jag ju beta av Prag redan i mars.

Jag kom fram först och checkade in på vandrarhemmet, för att sedan gå tillbaka till stationen och möta upp övriga. Givetvis regnade det när jag kom fram, men tog slut medan jag lämnade packningen på hotellet..

På kvällen gav vi oss ut och utforskade sta’n, jag lyckades faktiskt beställa en kebabpizza också.. Jag har ju aldrig sett det utanför Sverige, men vi åt kvällsmat på en restaurang som hade både kebab och pizza, så jag frågade om jag kunde få en pizza med dönerkött och sås på, varpå mannen bakom kassan svarar ”ah, du menar en kebabpizza!”, vilket inte fanns på menyn. Vi såg oss om inne i centrum en stund, tills vi var för trötta och begav oss åter till vandrarhemmet.

Stephansdomen nattetid!

Stephansdomen nattetid!

Wien hade ingen så kallad ”free city walking tour”, d.v.s. en guidetur som är dricksbaserad, men Vesko hade kollat upp hur man tog sig runt till de olika sevärdheterna, så vi följde honom helt enkelt!

Vi såg oss om i de centralare delarna av Wien, gick på marknad och åt Wienerschnitzel. Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för att det var dags att besöka Hotell Sacher för att äta äkta orginalsachertårta!

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Med priserna där kunde man tro att vi var i Stockholm, men å andra sidan, om man såg på hur fint det såg ut att vara inne på själva hotellet, så hade motsvarande där säkert kostat 2-3 gånger mer ändå..

På torsdagen begav vi oss ut till slottet Schönbrunn och såg oss om i slottsträdgården, som var riktigt fin i det extremsoliga vädret. Vi gick även in bland de avgiftspliktiga labyrinterna, vilket var roligare än väntat faktiskt!

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Lite senare på eftermiddagen var det dags för oss att ta första maj-tåget till Budapest!

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Komfortmässigt var RailJet-tåget bland det bästa jag åkt i, om än det ”bara” har en maxhastighet på 230 km/h, att jämföra med de tyska ICE som får köra i 320 km/h.

I Budapest var vårt vandrarhem överbokat, så de första två nätterna fick vi sova på tältsängar i vad som verkade vara någon form av föredetta lektionssal. I gengäld behövde vi bara betala halva priset för vistelsen, så det var väl något av en vinst i slutändan.

Vår provisoriska sovsal.

Vår provisoriska sovsal.

Efter att till slut ha fått vårt rum gav vi oss ut för att se oss om, vi kollade vad som fanns i närområdet, och åkte för att se parlamentsbyggnaden över Donau.

Ungerska parlamentets hemvist

Ungerska parlamentets hemvist

Som ni ser är det riktigt vackert när det är mörkt, med alla lampor. Det är även vackert i ljust väder, men ännu bättre när det är mörkt!

På fredagen gick vi en guidad tur och träffade Javiers kompis Andrea, som var utbytesstudent i Budapest. Vi hittade också väldigt god glass!

Heinekenglass, riktigt gott!

Heinekenglass, riktigt gott!

Det är alltså ölglass, en något överraskande smak, men riktigt gott var det.

På kvällen gick vi på en pubrunda som var riktigt bra, och priserna var fantastiska, 250 forinter kostade en halvliter öl på det första stället vi gick till, alltså ca 7 kr.

På vägen hem snubblade Vesko och skrapade upp knäet, men som tur var har jag ju alltid desinfektionsservetter och första förband med i packningen, så det var bara att lägga om såret när vi kom tillbaka till vandrarhemmet.

Lördagen tillbringade jag, Otso och Cristina till största del på Széchenyi termalbad, Europas största termalbadskomplex. Det var riktigt gött, och det fanns massa spännande bassänger och badstugor, om än ingen vanlig där man får slänga på vattnet själv. Vesko såg sig om på sta’n under tiden och Javier jobbade på sitt exjobb.

Efteråt mötte vi upp Vesko och besökte hjältarnas torg innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet.

Hjältarnas torg i Budapest.

Hjältarnas torg i Budapest.

På söndagen gick vi en guidad tur i parlamentet och åt god mat innan det var dags att ta nattåget till Berlin.

I Berlin såg vi oss om lite och åkte att besöka Mustafas Gemüsekebab, vilket enligt utsago ska ha Berlins bästa kebab. Det kan mycket väl vara sant, om än de bara har vegetarisk och kycklingkebab, så är den riktigt god!

Till slut var det i varje fall dags att ta bussen hem till Hamburg, och det var skönt att komma hem efter att ha varit ute så länge!

En helg i huvudstaden!

Nu i Luciahelgen var vi ett gäng utbytesstudenter som for ner att besöka Berlin, vilket var riktigt trevligt. Det började med att de av oss som inte behövde gå på något i skolan under fredagen for in till Hamburgs busstation på morgonen för att ta bussen till Berlin. Själva bussresan var komfortabel och det fanns till och med öl att köpa (om än den var slut efter varsin).

Väl framme tog vi oss mot till Alexanderplatz, då vandrarhemmet låg i närheten. Vi började med att äta lunch på någon halvitaliensk restaurang innan vi begav oss till vandrarhemmet för att checka in. Så långt gick allt bra, och vi begav oss ut igen för att besöka en julmarknad, den var väl typ som alla andra julmarknader jag sett här, förutom att det stod Berlin istället för Hamburg på glöggmuggarna… Efter ett tag begav vi oss tillbaka till vandrarhemmet för att vänta in de tre sista, som kom vid 21-tiden. Därefter gav vi oss ut för att äta och besöka lite barer, riktigt trevligt, men Friedrichshain (Berlins svar på Sternschanze) var kanske inte riktigt lika gemytligt som Sternschanze.

Dagen därpå var den stora sevärdhetsdagen, som började med att kolla på Berlinmuren, fortsatte förbi Potsdamer Platz och Brandenburger Tor till riksdagen. Efter riksdagen kollade vi in Berlin Hauptbahnhof och passade på att äta där. Därefter åkte vi tillbaka till Berliner Tor och gick att kolla in Förintelsemonumentet.

Muren.

Muren.

Brandenburger Tor.

Brandenburger Tor.

Inuti riksdagskupolen.

Inuti riksdagskupolen.

Därefter begav sig några tillbaka till hotellet, medan min del av gruppen tog en promenad längs Kurfurstendamm (typ huvudshoppinggatan i Berlin) och tog en fika. Därefter handlade vi lite öl och snacks och begav oss tillbaka till vandrarhemmet för lite förfest. Efter några timmar gick vi till en restaurang för att äta middag. Där drog nog Thomas längsta strået som lyckades hitta kängurukött på menyn! Det såg väldigt gott ut, och var även så enligt uppgift!

Senare på kvällen gick vi till en klubb som hette Soda Club och låg i närheten av vandrarhemmet. Helt okej uteställe, med två dansgolv, vad vi märkte.. Tydligen fanns det sju eller nio totalt (minns inte om det var sju eller sju till), men dem lyckades vi missa på något underligt vis.. Men det var rätt knökat därinne, så det var kanske inte så konstigt..

Söndagen påbörjade vi med att åka till TV-tornet på Alexanderplatz för att få se Berlin från ovan, riktigt häftigt! Ännu häftigare hade det förstås varit utan moln, men tack vare att Berlin har ungefär samma ytstruktur som Västgötaslätta kunde man se uppskattningsvis några mil i varje riktning ändå!

Utsikt från TV-tornet.

Utsikt från TV-tornet.

När vi var färdiga där begav vi oss till Museuminsel (som det låter, en ö med muséer på) för att gå på Bergamonmuséet. Kön dit var dock inte nådig, så för att inte slösa en timme eller så på att köa gick vi istället till DDR-muséet, vilket förstås var intressant. Det häftigaste där var nog att de hade en Volvo 264 TE som någon minister haft som tjänstebil. Jag läste någon artikel om den modellen i somras, apropå att någon entusiast i Sverige hade renoverat upp en sådan, så därav var det häftigt att få se en i verkligheten. För den som undrar så är det en limousinversion av 264:an, som var en vanlig tjänstebil i DDR då den var betydligt billigare i inköp och framförallt drift än de sovjetiska statsmannafordonen på säkert dubbla vikten, och det socialdemokratiska Sverige sågs väl som ett tillräckligt socialistiskt land får man väl tro.

Volvo 264 TE!

Volvo 264 TE!

Väl färdiga där var det dags att äta! Några av oss var otroligt sugna på sushi, emedan andra hälften var lite skeptiska mot det, så vi delade helt enkelt upp oss. Det var nog bland de dyraste måltiderna jag ätit i Tyskland, och Berlin är en betydligt billigare stad än Hamburg, men det var riktigt god sushi, och den första jag ätit sedan jag lämnade Sverige, så det fick det vara värt!

Därefter strosade vi runt lite innan vi hämtade packningen på vandrarhemmet och tog tåget tillbaka hem till Hamburg!

Väl hemma kollade jag brevlådan och fann ett julkort från Mormor, Nettan och Henry, snacka om trevlig överraskning! Tack så mycket för det!

Nu var det förstås också dags för fredagens kalenderluckeinnehåll, som var följande:

Eichbaum Ureich, från lucka 13!

Eichbaum Ureich, från lucka 13!

En Eichbaum Ureich, en pilsner. Vad ska man säga, den smakade pilsner helt enkelt!