Tionde december

Tisdagen började med den uppföljande PBL-sessionen kopplad till förra veckan. Vad ska man säga, jag vill ifrågasätta vad mentorerna gör där till att börja med. Jag var ca tio minuter sen dit p.g.a. försovning, men uppenbarligen höll det första paret på att redovisa vad de kollat på fortfarande. När jag kom trodde jag att det var de sista före mig och Rui som körde sin presentation, men de två körde tydligen en presentation på 23 minuter… I efterhand säger mentorerna typ ”ja, nu får ni andra hålla er kortare.. det är bra om ni (syftar på första paret) håller er till det ämne ni skulle kolla på och inte drar iväg och tar tiden för de andra”.. Jaaa.. Det kanske ni kunde påpekat för dem under tiden?

Det hela fortlöpte väl okej därefter, med lite tidsbrist på slutet vid sammanfogandet av alla idéer till en lösning. Efteråt säger mentorerna att vi gärna får ge återkoppling. Det borde jag väl göra egentligen, med tanke på alla åsikter jag har, men det är kanske bäst att vänta några dagar så att man får mer perspektiv. Men egentligen skulle ganska mycket behöva ändras. Till att börja med, dela grupperna på hälften och ha en mentor per grupp, så blir diskussionerna effektivare, då man minskar risken att någon hindras från att prata för att den inte vågar det i en stor grupp. Nummer två, ge oklarare och/eller svårare problem, PBL blir rätt meningslöst när stora delar av gruppen skulle kunna skriva ner en lösning på problemet direkt. Nummer tre, ge det mer tid (behövs om problemen ska vara större/svårare/oklarare), samt ta bort regleringarna av hur mycket tid som behöver läggas på var sak. Riktlinjer är förstås fördelaktigt, men fasta gränser är ofta kontraproduktivt. Nummer fyra, fundera över vad mentorernas roll är egentligen. Eg. skulle de kunna ta rätt mycket från kursen vi hade i matematisk modellering. Givetvis går den inte att ta rakt av, då den var en ren problemlösningskurs som löpte på 62,5% läshastighet, men vissa principer går absolut att ta därifrån.

Därefter fortsatte dagen med en föreläsning i nätverkskursen, lunch samt en föreläsning i verifierade mjukvarusystem.

Efter skolan var det dags för en utflykt till inomhusskidhallen i Wittenburg, anordnad av Hochschulsport Hamburg (någon slags idrottsförening som spänner över högskolorna i Hamburg). Tyvärr var det ingen jag kände som ville/kunde följa med, men det gick bra ändå, hittade lite trevliga tyskar att prata med!

Överdelen av backen, betydligt flackare än den ser ut.

Överdelen av backen, betydligt flackare än den ser ut.

Undre delen av backen, sedd ovanifrån, en lättare blå backe.

Undre delen av backen, sedd ovanifrån, en lättare blå backe.

I hallen fanns det en stolslift som gick från botten till toppen, av någon lustig anledning var den flacka nybörjardelen högst upp, men tanken kanske är att man efter några timmars skidskola ska klara att åka ner, eller ta stolsliften ner igen (det fanns en rullbandslift från den platta avskiljningsdelen upp till toppen).

I vilket fall hade jag ätit ett par knäckemackor innan jag åkte in till stationen, så efter någon timmes åkning blev jag hungrig, stallde brädan och letade efter någon stans att äta. Det fanns en restaurang som tur var!

Currywurst med Pommes Frites och grönsaker.

Currywurst med Pommes Frites och grönsaker.


Currywurst med rödkål var riktigt gott faktiskt, det kanske säger sig självt, då rödkål brukar passa med lite ”tyngre” kött.

Efter maten åkte jag någon timme mer innan jag gav upp, det blev lite kallt när de satte igång snömaskinerna, och så fantastiskt kul är det ju inte att åka samma backe timma ut och timma in att man vill riskera tillfrisknandet från förkylningen för det!

Nederdelen av backen sedd nerifrån.

Nederdelen av backen sedd nerifrån.

I väntan på bussen pratade jag med en trevlig tyska som gick Hochschulsports tretillfälles skidskola för att lära sig åka skidor inför en skidsemester till St. Anton i februari, resten av hennes kompisgäng kunde tydligen åka se’n länge, så det var bara att lära sig!

Väl hemma var klockan nästan ett, så det var mest att testa gårdagens kalenderluckeinnehåll och sedan lägga sig.

Herrenhäuser, från lucka 9.

Herrenhäuser, från lucka 9.


Herrenhäuser ser jag som en lite fylligare sommarpilsner, riktigt god efter en kväll i backen!

Lübeck

Igår var vi ett stort gäng, på kanske 30 utbytesstudenter, som for till Lübeck (förvisso i tre omgångar, beroende på när man vaknade). Jag kände inte till så mycket om staden innan förutom att centrum var beläget på en ö, samt att det skulle vara en väldigt vacker stad! Båda sakerna stämde! Jag var för övrigt med i den tidigaste gruppen dit och den senaste hem, tillsammans med Mikael och Lars, övriga höll sig mer inom sina orginalgrupper.

Det första vi gjorde när vi kom dit var att traska in mot centrum, och den första gamla byggnaden vi mötte var stadens port, den såg ut såhär:

Porten till Lübeck

Porten till Lübeck

När vi så klivit in i stadskärnan blev första anhalten St. Petri-kyrkan, en kyrka som såg rätt modern ut inuti med mycket nytillverkade konstverk och segeldukar som hängde ner från taket. Det är nog svårt att förklara på ett rättvisande sätt, så det är väl bäst att visa med en bild:

Segel i St. Petrikyrkan!

Segel i St. Petrikyrkan!

Efter att ha kikat runt nere i Kyrkan tog vi turen upp i ett av dess torn, där man kunde se ut över hela sta’n, såhär såg det ut:

Här ser man en annan kyrka med höga torn!

Här ser man en annan kyrka med höga torn!

Här syns stadens port från ovan. Fotograf: Mikael Järvenpää

Här syns stadens port från ovan.
Fotograf: Mikael Järvenpää.

Efter att ha tagit oss ner gick vi till stadshuset för att möta upp de som kom med tåget en timma senare. Stora delar av gruppen tröttnade dock på att vänta, så det vart bara jag, Mikael och Lars kvar, vi var ändå hungriga och köpte varsin grillad bratwurst med bröd på det intilliggande torget. När väl de andra kommit kollade vi upp stadshuset, för att få gå in och kolla var man tvungen att gå en guidad tur, och nästa sådan var en eller en och en halv timma senare. Därmed hann vi med att besöka en till kyrka till innan stadshuset. Den här hade dock blivit bombad under andra världskriget, och brunnit innan det, de hade en utställning därinne med bilder över hur dess utseende ändrats över tiden, vilket var rätt intressant att se!

Tyvärr har jag inga bra bilder inifrån kyrkan, men en gruppbild från utanför åtminstone:

Stor del av gruppen som gick in i kyrkan. Fotograf: Mikael Järvenpää.

Stor del av gruppen som gick in i kyrkan.
Fotograf: Mikael Järvenpää.

Därefter gick vi förstås till stadshuset för att gå den guidade turen där. Guiden pratade rätt snabbt och hade ganska mycket dialekt, så man fick anstränga sig för att hänga med! Här är en bild på lite interiör från trapphuset:

Välvt tak och väggdekorationer i Lübeck Rathaus! Fotograf: Mikael Järvenpää.

Välvt tak och väggdekorationer i Lübeck Rathaus!
Fotograf: Mikael Järvenpää.

I ett rum hängde en stor tavla med båtar på, guiden hävdade att det var en minnestavla från ett slag mot Sverige, där Sverige kommit med stora krigsbåtar men tyskarna som varit materiellt underlägsna ändå skulle ha vunnit slaget på grund av vädermässiga omständigheter. Hur det ligger till med den saken har jag tyvärr ingen aning om då jag inte hört talas om det slaget förut, men det kanske vore något att forska i för att kunna gå turen igen och komma med invändningar ;).

Tavlan som guiden pratade om!

Tavlan som guiden pratade om!

Efter stadshusturen gav vi oss ut för att hitta något ställe att äta. Dock hann vi igenom Niedereggers stora marsipanaffär dessförinnan, det fanns nog alla typer av marsipan man kan tänka sig där, samt några man inte kan tänka sig!

Efter maten strosade vi runt ganska aningslöst i staden, och det enda mer spännande vi såg var egentligen stadens dom. Det var väldigt vackert utanför den, och Mikael tog en gruppbild med sitt stativ:

Gruppbild utanför domen i Lübeck. Fotograf: Mikael Järvenpää.

Gruppbild utanför domen i Lübeck.
Fotograf: Mikael Järvenpää.

Efteråt gick vi tillbaka till tågstationen och åkte hem till Hamburg. Kvällen tillbringade vi nordbor hemma hos Mikael, och det slutade med att alla var för trötta för att gå ut, så alla gick hem till sig istället.