Stade

Idag var jag med Mikael och Ella i Stade, en fin liten stad i utkanten av hur långt man kommer västerut med terminsbiljetten.

Men först något kul som hände igår, vi hade nordiska mästerskapen i minigolf på minigolfbanan i Planten un Blumen. Norge (Lars) gav upp på walkover, då han hävdade att han behövde plugga. Så det var Sverige (jag), mot Finland (Otso, Mikael och Ella) som kvarstod. Trots hårt motstånd blev segern till slut blågul!

I varje fall, så är Stade en stad med 46 000 invånare, alltså som en större svensk småstad, men snarare som en liten by i Tyskland. I menyn på restaurangen vi åt på fanns ett uppslag med Stades historia, där fick jag lära mig att Stade var huvudsitsen för de svenska besittningarna Bremen-Verden en gång i tiden, och de spelade mycket på sin svenska historia i sina turistnäringsförsök.

Det var en vacker liten stad, med trevlig atmosfär och den ligger längsmed Elbe.

När vi kom tillbaka till Hamburg på kvällen gick vi på en strandbar vid Landungsbrücken, samt en bar med nå’t liveband på Reeperbahn. En riktigt bra början på helgen helt enkelt!

Att rösta utomlands

I måndags var jag och röstade i EU-parlamentsvalet på Sveriges honorärkonsulat i Hamburg, tisdag var sista möjliga dagen, i och med att rösterna skulle hinna skickas hem till Sverige innan söndag.

Här har jag precis röstat!

Här har jag precis röstat!

Konsulatet ligger, som ses på bilden, beläget i Gustav-Adolfskyrkan, även kallad svenska sjömanskyrkan.

Nu idag på valdagen fick jag även rösta lokalt i min stadsdel Harburg, både för hela Harburg, och för den lilla indelningen av Harburg som jag bor i. Det var spännande, man hade fem röster, att sprida hur man ville, antingen flera på en person, eller, om man ville, på upp till fem personer från fem olika partier. Själva valsedeln var ett stort häfte med alla partiers kandidater.

München

Efter att ha varit hemma i sådär tre och en halv dag var det dags att ta tåget ner till München för att träffa Jessica, som varit där på en mässa hela veckan. När vi väl träffats käkade vi lunch på någon italiensk restaurang innan vi åkte ut till hotellet för att checka in. Därefter åkte vi in till sta’n och började se oss om i centrum. Vi satte oss på ett fik precis utanför rådhuset och såg på klockspelet, vilket var tämligen oimponerande i jämförelse med det i Prag..

Vi besökte även en Biergarten i anslutning till en marknad, innan vi gick till en restaurang som Jessica visste var bra.

Det fanns bara ett stort bord ledigt, så där blev vi placerade, och efter ett tag fick vi sällskap av två studenter från Dortmund som varit på samma mässa som Jessica, fast bara sista dagen, i samband med ett projekt de gjorde i skolan. Det blev en lång kväll på restaurangen helt enkelt, innan vi gav oss iväg med tunnelbanan åt olika håll.

Dagen efter påbörjade vi med att åka mot engelska trädgården, fast på vägen såg vi en second hand-affär, så vi klev av spårvagnen på nästa hållplats och Jessica storfyndade!

Efter ytterligare spårvagnsåkande och frågande om vägen kom vi till sist fram till engelska trädgården. Vi kom precis till den kanten där den stora Biergarten befann sig, så vi påbörjade vår vistelse där med varsinn kopp kaffe.

Vi fortsatte gå genom parken, som var enorm. Det fanns en liten damm där man kunde hyra trampbåtar, så det passade vi på att göra!

Ute och trampar i Engelska trädgården.

Ute och trampar i Engelska trädgården.

När vi var nöjda lyckades vi ta oss in mot sta’n igen, efter ytterligare frågande efter vägen. Vi utforskade mer av centrum och kollade på traditionell bayersk klädsel. Det blev inget sådant i vilket fall..

På kvällen var det förstås Eurovisionsfinalen som gällde, och för första gången kunde jag rösta på Sverige, i och med att jag har tyskt nummer! Inte för att det hjälpte men…

På söndagsmorgonen skulle Jessica flyga hem tidigt, men jag hade ju kommit på att Nemeth gör ett utbyesår i München och hört av mig till honom innan, så söndagen tillbringade jag med honom.

Vi började på BMW-muséet, som han ännu inte hade besökt, och fortsatte därefter med olympiastadion, som låg precis bredvid.

Nemeth försöker hitta tankmätaren på en Rolls-Royce, efter att vi upptäckt att BMW inte följer Pontus tankmätar-tanklocksstandard..

Nemeth försöker hitta tankmätaren på en Rolls-Royce, efter att vi upptäckt att BMW inte följer Pontus tankmätar-tanklocksstandard..

För tillfället finns även en Rolls-Royceutställning på muséet, så det var riktigt häftigt att se alltihop.

Efteråt åkte vi in mot universitetets huvudcampus och åt kebabrulle på en restaurang som Nemeth var stammis på. Killen bakom disken hävdade att jag var lik någon skådespelare som han inte kom på namnet på, men det skulle säkert mamma kunnat säga om hon varit med…

Därefter fick jag se hur universitetet såg ut, och vi drack kaffe på nå’t arkitektkafé med takterass och utsikt över hela centrala München.

Slutligen åkte vi ut på Frühlingsfest, vilket är som Oktoberfest fast på våren, och något mindre sett till besöksantal. Där gjorde vi en spännande upptäckt!

Top-Spin!

Top-Spin!

Det verkar som att Top-Spin målades om och skickades till München efter att den togs bort från Liseberg!

Till kvällen var det dags för mig att åka hem mot Hamburg igen, dessvärre med ett byte, men det gick bra, tågen var i tid och gick till/från samma spår.

Såhär kan man lyxa till det om man lyckas få en egen kupé på tåget!

Såhär kan man lyxa till det om man lyckas få en egen kupé på tåget!

En liten tripp åt sydöst

När jag kommit tillbaka förra måndagen var det bara att packa om, jag skulle nämligen möta upp Vesko, Otso, Cristina och Javier i Wien tisdag eftermiddag. De hade påbörjat sin s.k. Eurotrip i Prag, tillsammans med Nela, men eftersom jag jobbade under helgen fick jag ju beta av Prag redan i mars.

Jag kom fram först och checkade in på vandrarhemmet, för att sedan gå tillbaka till stationen och möta upp övriga. Givetvis regnade det när jag kom fram, men tog slut medan jag lämnade packningen på hotellet..

På kvällen gav vi oss ut och utforskade sta’n, jag lyckades faktiskt beställa en kebabpizza också.. Jag har ju aldrig sett det utanför Sverige, men vi åt kvällsmat på en restaurang som hade både kebab och pizza, så jag frågade om jag kunde få en pizza med dönerkött och sås på, varpå mannen bakom kassan svarar ”ah, du menar en kebabpizza!”, vilket inte fanns på menyn. Vi såg oss om inne i centrum en stund, tills vi var för trötta och begav oss åter till vandrarhemmet.

Stephansdomen nattetid!

Stephansdomen nattetid!

Wien hade ingen så kallad ”free city walking tour”, d.v.s. en guidetur som är dricksbaserad, men Vesko hade kollat upp hur man tog sig runt till de olika sevärdheterna, så vi följde honom helt enkelt!

Vi såg oss om i de centralare delarna av Wien, gick på marknad och åt Wienerschnitzel. Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för att det var dags att besöka Hotell Sacher för att äta äkta orginalsachertårta!

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Otso och Cristina avnjuter Sachertårta.

Med priserna där kunde man tro att vi var i Stockholm, men å andra sidan, om man såg på hur fint det såg ut att vara inne på själva hotellet, så hade motsvarande där säkert kostat 2-3 gånger mer ändå..

På torsdagen begav vi oss ut till slottet Schönbrunn och såg oss om i slottsträdgården, som var riktigt fin i det extremsoliga vädret. Vi gick även in bland de avgiftspliktiga labyrinterna, vilket var roligare än väntat faktiskt!

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Den stora labyrinten vid Schönbrunns slott.

Lite senare på eftermiddagen var det dags för oss att ta första maj-tåget till Budapest!

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Årets första maj-tåg, RailJet från Wien till Budapest.

Komfortmässigt var RailJet-tåget bland det bästa jag åkt i, om än det ”bara” har en maxhastighet på 230 km/h, att jämföra med de tyska ICE som får köra i 320 km/h.

I Budapest var vårt vandrarhem överbokat, så de första två nätterna fick vi sova på tältsängar i vad som verkade vara någon form av föredetta lektionssal. I gengäld behövde vi bara betala halva priset för vistelsen, så det var väl något av en vinst i slutändan.

Vår provisoriska sovsal.

Vår provisoriska sovsal.

Efter att till slut ha fått vårt rum gav vi oss ut för att se oss om, vi kollade vad som fanns i närområdet, och åkte för att se parlamentsbyggnaden över Donau.

Ungerska parlamentets hemvist

Ungerska parlamentets hemvist

Som ni ser är det riktigt vackert när det är mörkt, med alla lampor. Det är även vackert i ljust väder, men ännu bättre när det är mörkt!

På fredagen gick vi en guidad tur och träffade Javiers kompis Andrea, som var utbytesstudent i Budapest. Vi hittade också väldigt god glass!

Heinekenglass, riktigt gott!

Heinekenglass, riktigt gott!

Det är alltså ölglass, en något överraskande smak, men riktigt gott var det.

På kvällen gick vi på en pubrunda som var riktigt bra, och priserna var fantastiska, 250 forinter kostade en halvliter öl på det första stället vi gick till, alltså ca 7 kr.

På vägen hem snubblade Vesko och skrapade upp knäet, men som tur var har jag ju alltid desinfektionsservetter och första förband med i packningen, så det var bara att lägga om såret när vi kom tillbaka till vandrarhemmet.

Lördagen tillbringade jag, Otso och Cristina till största del på Széchenyi termalbad, Europas största termalbadskomplex. Det var riktigt gött, och det fanns massa spännande bassänger och badstugor, om än ingen vanlig där man får slänga på vattnet själv. Vesko såg sig om på sta’n under tiden och Javier jobbade på sitt exjobb.

Efteråt mötte vi upp Vesko och besökte hjältarnas torg innan vi åkte tillbaka till vandrarhemmet.

Hjältarnas torg i Budapest.

Hjältarnas torg i Budapest.

På söndagen gick vi en guidad tur i parlamentet och åt god mat innan det var dags att ta nattåget till Berlin.

I Berlin såg vi oss om lite och åkte att besöka Mustafas Gemüsekebab, vilket enligt utsago ska ha Berlins bästa kebab. Det kan mycket väl vara sant, om än de bara har vegetarisk och kycklingkebab, så är den riktigt god!

Till slut var det i varje fall dags att ta bussen hem till Hamburg, och det var skönt att komma hem efter att ha varit ute så länge!